Smärtstillande vid artros – Vad forskning egentligen säger

Smärtstillande läkemedel kan lindra artrossmärta på kort sikt, men forskning visar att de flesta preparat har begränsad effekt vid långvarigt bruk och att NSAID-preparat medför reella risker för äldre. Träning har starkare vetenskaplig evidens för funktionsförbättring än de flesta läkemedel – utan biverkningar. Mer om vad forskning säger om artros och behandlingsalternativ hittar du i vår guide för artros och ledhälsa.

Innehåll

• Varför läkemedel inte löser grundproblemet
• Paracetamol – säkert men begränsat
• NSAID – effektivt men med risker
• Kortison – snabb lindring, kortsiktig lösning
• Hyaluronsyra – omtvistad evidens
• Vad forskning faktiskt rekommenderar
• Träning som långsiktig strategi
• Sammanfattning

Varför läkemedel inte löser grundproblemet

Det är lätt att förstå varför smärtstillande är lockande. Artros gör ont, och ett piller kan dämpa smärtan på en halvtimme. Men det finns en grundläggande skillnad mellan att lindra ett symptom och att påverka sjukdomen.

Artros beror på att brosk och stödvävnad förändras över tid, och smärtan uppstår som ett svar på dessa förändringar. Smärtstillande läkemedel blockerar smärtsignaler – de förändrar inte brosket, muskelstyrkorna eller ledfunktionen. Det innebär att smärtan återkommer när medicinen slutar verka, och att grundorsaken – ofta muskelsvaghet och minskad rörlighet – fortfarande är kvar [1].

Det är ingen nyhet: riktlinjerna från Socialstyrelsen, SBU och europeiska reumatologiförbundet EULAR placerar alla träning, inte läkemedel, som förstahandsbehandling vid artros [2].

Paracetamol – säkert men begränsat

Paracetamol (Alvedon, Panodil) är det vanligaste förstahandsvalet vid artrossmärta och rekommenderas av de flesta riktlinjer vid mild smärta – framför allt för att det har en bättre biverkningsprofil än NSAID.

Vad forskning visar: Flera stora meta-analyser visar att paracetamol har begränsad effekt vid måttlig till svår artrossmärta och att skillnaden mot placebo ibland är kliniskt obetydlig [3]. En Cochrane-analys från 2016 konstaterade att paracetamol visserligen ger statistiskt signifikant smärtlindring vid höft- och knäartros, men att effektstorleken är liten.

Vad du bör veta:

• Maxdos för äldre är 3 gram per dygn (inte 4 g som för yngre) på grund av ökad leverpåverkan
• Alkohol i kombination med paracetamol ökar leverstress
• Effekten räcker ofta för bakgrundssmärta vid mild artros, men kan vara otillräcklig vid kraftiga smärtperioder

NSAID – effektivt men med risker

NSAID (Non-Steroidal Anti-Inflammatory Drugs) – ibuprofen, naproxen och diklofenak – är mer effektiva mot artrossmärta än paracetamol och dämpar även inflammation. Det är anledningen till att de används mycket vid artros, trots att de inte är utan risker.

Effekt: Flera studier visar att NSAID ger 20–30 % bättre smärtlindring än paracetamol vid knä- och höftartros på kort sikt [4]. Topikala NSAID-geler (Voltaren, Orudis) har liknande effekt vid ytliga leder som knät och ger lägre systemisk exponering – ett bra alternativ för dem som vill undvika tabletter.

Risker vid långtidsanvändning hos äldre:

• Magsäcken: NSAID hämmar skyddande prostaglandiner i magens slemhinna, vilket kan orsaka sår och blödningar. Risk ökar med ålder och kombineras ofta med protonpumpshämmare (Omeprazol)
• Hjärtat: Förhöjd risk för hjärtinfarkt och stroke vid kronisk NSAID-användning, framför allt diklofenak
• Njurarna: Nedsatt njurfunktion är vanligt hos äldre – NSAID kan förvärra detta och leda till vätskeretention

Sammantaget: NSAID är ett rimligt val vid akuta smärtperioder och kortvarig användning, men är olämpliga som daglig långtidsmedicin för de flesta över 65. Läs alltid produktinformationen och rådfråga apotekspersonal eller läkare.

Kortison – snabb lindring, kortsiktig lösning

Kortisoninjektioner direkt in i leden (intraartikulär injektion) ger ofta snabb och kraftfull smärtlindring vid akuta artrosflammor. Effekten beror på att kortison dämpar inflammation lokalt.

Hur länge håller det? Smärtlindringen varar typiskt 4–8 veckor och avtar sedan. Effekten varierar – en del upplever lindring i månader, andra märker knappt skillnad.

Risken med upprepade injektioner: Det är ett välkänt problem att upprepad kortisonbehandling i samma led kan påskynda broskförstörelse. En stor studie publicerad i JAMA (2017) visade att patienter som fick kortisoninjektioner var 6:e månad i 2 år hade signifikant mer broskförlust än de som fick placebo [5].

Rekommendation: Kortison är bäst som punktinsats – en eller ett par gånger per år vid kraftiga inflammationsperioder – inte som återkommande rutin. Mer än 3–4 injektioner per år i samma led rekommenderas generellt inte.

Hyaluronsyra – omtvistad evidens

Hyaluronsyra (viskosupplementering) injiceras i leden med syftet att förbättra ledvätskans egenskaper och minska friktion. Behandlingen marknadsförs ibland som ett sätt att “smörja leden.”

Vad forskning visar: Evidensen är svag och omtvistad. Cochrane-analyser har upprepade gånger visat att hyaluronsyra inte ger kliniskt meningsfull fördel jämfört med placeboinjektioner för knäartros [3]. Brittiska NICE (National Institute for Health and Care Excellence) rekommenderar det inte och SBU har en skeptisk hållning.

Några studier visar viss effekt vid mild artros, men effektstorleken är liten och det är svårt att separera äkta effekt från placebo – att få en injektion i sig kan ge kortvarig lindring.

Vad forskning faktiskt rekommenderar

De ledande europeiska och svenska riktlinjerna är samstämmiga: träning är förstahandsbehandling vid knä-, höft- och axelartros. Inte som ett komplement till läkemedel – utan som primär intervention [2].

EULAR:s riktlinjer från 2019 rangordnar träning och rörelseträning som “rekommenderas starkt” med hög evidensstyrka. Smärtstillande läkemedel rankas som tillägg vid otillräcklig effekt av träning.

Varför är evidensen så stark? Dels för att studier konsekvent visar att regelbunden träning minskar smärta och förbättrar funktion. Dels för att träning adresserar grundproblemet: muskelsvaghet och minskad ledrörlighet. Starka muskler skyddar leden och förbättrar stötdämpningen, vilket minskar ledbelastningen vid varje steg [1]. Du kan läsa mer om mekanismerna i artikeln om varför träning är den bästa behandlingen för artros.

Träning som långsiktig strategi

Det är en vanlig missuppfattning att träning sliter mer på artrosleden. Forskning visar tvärtom att stillasittande förvärrar artros – leder behöver rörelse för att ledvätskan ska cirkulera och brosk ska få näring [1].

En systematisk genomgång i British Medical Journal från 2021 konstaterade att land-baserad träning ger likvärdig eller bättre smärtlindring än NSAID vid knäartros – utan biverkningsprofilen [4].

Det handlar inte om att “träna bort” artros. Artros är kroniskt och försvinner inte. Det handlar om att hantera smärtan, behålla funktionen och förbättra livskvaliteten – vilket träning är bättre på än de flesta tabletter.

Vad ger träning som läkemedel inte ger:

• Starkare muskler som skyddar leden
• Bättre balans och minskad fallrisk
• Förbättrad ledrörlighet och funktion i vardagen
• Naturlig smärtlindring via endorfiner
• Ingen risk för magsår, hjärtpåverkan eller njurbesvär

Om du vill komma igång med träning anpassad för artros är ett bra startläge att förstå din nuvarande funktionsnivå. Ledhälsas funktionsbedömning kartlägger styrka, rörlighet och smärta och sätter ihop ett program anpassat för dig.

En kompletterande naturlig strategi att kombinera med träning är att se över kosten – forskning visar att antiinflammatorisk kost kan minska ledsmärta, vilket du kan läsa mer om i artikeln om kost och artros. För smärtperioder kan också enklare metoder som värme och kyla ge snabb lindring utan läkemedelsrisker. Andra icke-farmakologiska alternativ inkluderar TENS-behandling vid artros (elektrisk nervstimulering som en del patienter upplever ger kortvarig lindring), KBT vid kronisk ledsmärta för att förändra smärtupplevelsen via kognitiva tekniker, samt avslappningstekniker som progressiv muskelavslappning som komplement vid kronisk smärta.

Om du tar smärtstillande idag: Sätt aldrig ut läkemedel utan att rådfråga läkare. Tanken är inte att byta medicin mot träning över en natt – utan att bygga upp rörelsekapaciteten parallellt, och med tid och stöd eventuellt minska behovet av smärtstillande. Läs mer om att träna utan medicin som enda strategi vid artros.

Gör din kostnadsfria funktionsbedömning

Sammanfattning

• Paracetamol är säkert men ger begränsad effekt vid måttlig till svår artros – bra för mild smärta och som punktinsats
• NSAID (ibuprofen, naproxen) är effektivare på kort sikt men riskabelt vid kronisk användning för äldre – magsår, hjärtkärl, njurar
• Kortison ger snabb lindring vid akuta flammor men påskyndar broskförstörelse vid upprepad användning
• Hyaluronsyra har svag och omtvistad evidens – rekommenderas inte av SBU eller NICE
• Träning är förstahandsbehandlingen vid artros enligt EULAR, Socialstyrelsen och SBU – och har starkare evidens för funktionsförbättring än de flesta läkemedel

---

Källor

[1] Hunter DJ, Bierma-Zeinstra S. “Osteoarthritis.” The Lancet. 2019;393(10182):1745–1759.

[2] Bannuru RR, Osani MC, Vaysbrot EE, et al. “OARSI guidelines for the non-surgical management of knee, hip, and polyarticular osteoarthritis.” Osteoarthritis and Cartilage. 2019;27(11):1578–1589.

[3] Machado GC, Maher CG, Ferreira PH, et al. “Efficacy and safety of paracetamol for spinal pain and osteoarthritis: systematic review and meta-analysis.” BMJ. 2015;350:h1225.

[4] Fransen M, McConnell S, Harmer AR, Van der Esch M, Simic M, Bennell KL. “Exercise for osteoarthritis of the knee.” Cochrane Database of Systematic Reviews. 2015.

[5] McAlindon TE, LaValley MP, Harvey WF, et al. “Effect of intraarticular triamcinolone vs saline on knee cartilage volume and pain in patients with knee osteoarthritis.” JAMA. 2017;317(19):1967–1975.

---

Ledhälsa är ett träningsstöd och friskvårdsverktyg, inte en medicinsk produkt. Informationen i denna artikel ersätter inte medicinsk rådgivning. Rådfråga alltid läkare eller apotekspersonal innan du ändrar eller avslutar medicinering.