Skadar rökning lederna? Mindre självklart än du tror

Att rökning skadar lungor och hjärta vet alla. Att det också skulle slita på lederna låter som en rimlig fortsättning – brosket borde väl fara illa som allt annat? Här blir bilden oväntat grumlig. Mekaniskt finns goda skäl att tro att rökning är dåligt för brosket. Men när man räknar artrosfallen hos rökare och icke-rökare pekar siffrorna åt olika håll – samtidigt som kopplingen till en annan ledsjukdom, och till utfallet efter en ledoperation, är glasklar. Det är värt att hålla isär de här bitarna. Fler livsstilsfaktorer som påverkar ledhälsan hittar du i vår guide för livsstil och prevention.

Innehåll

• Varför brosk är extra sårbart för rökning
• Tre mekanismer som försämrar broskets miljö
• Men ökar rökning verkligen artrosrisken?
• Reumatoid artrit – här är kopplingen stark
• Inför operation: därför kräver ortopeder rökstopp
• Snus – annorlunda men inte neutralt
• Vad händer när du slutar röka
• Sammanfattning

Varför brosk är extra sårbart för rökning

De flesta organ försörjs direkt av blodkärlen. Brosket i dina leder är ett undantag – det är en av kroppens få kärlfattiga vävnader. Det saknar egna blodkärl och får sin näring och sitt syre via diffusion från ledvätskan och den omgivande ledkapseln.

Det gör brosket känsligt för allt som försämrar blodflödet till leden eller sänker syretillgängligheten i blodet. Rökning gör båda. Hos icke-rökare sker diffusionen i en miljö med full genomblödning och normal syresättning; hos rökare i en miljö med sämre genomblödning och lägre syrehalt. Det är den anatomiska grunden för tanken att rökning skulle vara särskilt illa för brosket – och den är rimlig. Frågan, som vi återkommer till, är om den rimliga mekanismen faktiskt syns i artrosstatistiken.

Tre mekanismer som försämrar broskets miljö

1. Kärlsammandragning via nikotin

Nikotin är kärlsammandragande – det får blodkärlen att dra ihop sig. I ledkapseln, vävnaden som förser brosket med näring, minskar blodflödet direkt efter varje cigarett. Hos storrökare blir sammandragningen närmast kronisk, med ett ständigt underskott på syre och näring till ledvävnaden [1].

2. Kolmonoxid sänker blodets syrekapacitet

Kolmonoxid (CO) från förbränningen binder till hemoglobin med omkring 200 gånger starkare affinitet än syre. En rökares blod transporterar därför mätbart mindre syre per liter än en icke-rökares – blodet är bokstavligen sämre på att leverera syre. För brosket, som redan lever på marginalen vad gäller syretillgång, är det en påfrestning.

3. Systemisk inflammation

Rökning höjer nivåerna av inflammationsmarkörer i kroppen – TNF-alfa, interleukin-1 (IL-1) och interleukin-6 (IL-6) ligger alla högre hos rökare än hos icke-rökare. Det är samma ämnen som driver den låggradiga inflammation som bidrar till broskförtunning vid artros och till smärtuppblossningar. Rökare har alltså en högre inflammatorisk bakgrundsnivå [1].

Inflammationens koppling till artrossmärtan fördjupas i artikeln om artros och inflammation.

Men ökar rökning verkligen artrosrisken?

Här kommer det som sällan står i hälsotexterna om rökning: trots den rimliga skademekanismen är det epidemiologiska underlaget för att rökning orsakar artros svagt och motsägelsefullt.

En systematisk översikt och meta-analys i Osteoarthritis and Cartilage (2017), som vägde samman 34 observationsstudier, fann tvärtom en lägre uppmätt risk för knäartros hos rökare – den sammanvägda relativa risken låg runt 0,80, alltså omkring 20 procent lägre, med en dos–respons där risken sjönk ju mer personen rökte [3]. Ingen tolkar det som att rökning skyddar lederna. Den vanligaste förklaringen är störfaktorer: rökare väger i snitt mindre, och eftersom hög kroppsvikt är en av de starkaste riskfaktorerna för knäartros kan viktskillnaden ensam dra statistiken i den riktningen. Till det kommer urvalseffekter i vem som hamnar i studierna.

Åt andra hållet pekar en genetiskt baserad analys (mendelsk randomisering, Xiao och medförfattare, Frontiers in Public Health 2025), en metod som är mindre känslig för just den sortens störfaktorer. Den fann ett samband där livslång rökning var kopplad till omkring 55 procent högre risk för höftartros [6] – men inte samma mönster för knä.

Lägesbilden är alltså: en rimlig mekanism, men ett observationsunderlag som pekar nedåt för knät (troligen av störfaktorer) och ett genetiskt underlag som pekar uppåt för höften. Slutsatsen att dra är inte “rökning är ofarligt för lederna” och inte heller “rökning ger dig artros” – utan att rökning inte är en klarlagd, renodlad riskfaktor för artros så som övervikt och tidigare ledskada är det. De som vill rapportera ärligt om rökning och leder bör säga just det, och lägga tyngden där underlaget faktiskt håller: reumatoid artrit och kirurgi.

Reumatoid artrit – här är kopplingen stark

Reumatoid artrit (RA) är en autoimmun ledsjukdom som skiljer sig från artros men ofta finns parallellt hos äldre. För RA är sambandet med rökning starkt, dosberoende och väl belagt – en helt annan evidensnivå än för artros.

Rökning är den enskilt största kända omgivningsfaktorn för reumatoid artrit. Storrökare har två till tre gånger högre risk att utveckla RA än icke-rökare. Mekanismen är specifik: rökning utlöser citrullinering av proteiner i lungorna, vilket hos genetiskt predisponerade personer kan sätta igång den autoimmuna process som leder till RA [4].

Dessutom svarar RA-patienter som röker sämre på biologiska läkemedel. Det är ett av skälen till att reumatologer systematiskt arbetar med rökavvänjning som en del av RA-vården – inte bara för allmänhälsan, utan för att läkemedlen helt enkelt fungerar sämre hos rökare.

Inför operation: därför kräver ortopeder rökstopp

Planerar du en knä- eller höftprotesoperation är rökstopp inte bara ett råd – på många svenska ortopedkliniker är det ett krav. Skälen är konkreta och gäller oavsett vad rökning gör med själva artrosen.

Såret och infektionsrisken: Rökning försämrar genomblödningen i hud och underhud, och operationssåret sluter sig långsammare. Rökare har 2–4 gånger högre risk för sårkomplikation och infektion efter ledprotesoperation [5].

Osseointegration: Protesen måste växa fast i benvävnaden. Rökning hämmar bennybildningen och försämrar den inväxningen, vilket ökar risken för att protesen lossnar på sikt.

Narkos och lungor: Rökares lungor är mer reaktiva och slemproducerande, vilket ökar risken för andningskomplikationer under och efter narkos.

Rekommendationen är rökstopp 4–8 veckor före planerad operation. Många kliniker verifierar den med blodprov (cotinin-test, där cotinin är nikotinets nedbrytningsprodukt). Effekten av även kortvarigt rökstopp är reell – blodflödet förbättras snabbt och infektionsrisken sjunker mätbart redan efter fyra veckor [2].

Snus – annorlunda men inte neutralt

Snus är vanligt i Sverige och en relevant fråga för många 60-plussare. Svaret är nyanserat.

Vad snus saknar: Förbränningsprodukter – kolmonoxid, tjärämnen och de tusentals partiklar som bildas när tobak brinner. Det är dessa som är de mest direkta orsakerna till rökningens skada på syresättning och vävnad.

Vad snus innehåller: Nikotin, i doser jämförbara med eller högre än cigaretter. Nikotin i sig ger kärlsammandragning och kan påverka blodflödet till perifera vävnader.

Svenska kohortstudier kopplar snus till ökad risk för reumatoid artrit – men i lägre grad än cigaretter, och med delvis annan mekanism (nikotin snarare än citrullinering via lungexponering). För artros i sig är snusdata tunna. Neutralt är snus sannolikt inte, men avsevärt mindre skadligt för lederna än cigaretter.

Vad händer när du slutar röka

Det finns goda skäl att sluta röka även om du har artros sedan länge och rökt i decennier – men låt oss hålla isär vad som är säkert och vad som är troligt.

Tidigt (dagar–veckor): Blodets syreupptagning normaliseras snabbt när kolmonoxidnivåerna sjunker, och blodflödet till perifera vävnader förbättras. Det märks ofta som bättre uthållighet vid träning. Det här är fysiologi vi kan mäta direkt.

Medellång sikt (månader): Den systemiska inflammationen börjar sjunka. TNF-alfa och IL-6 minskar mätbart hos ex-rökare jämfört med aktiva rökare [1].

Lång sikt (år): Underlag på rökavvänjning vid kroniska inflammationstillstånd tyder på att inflammationsmarkörerna närmar sig icke-rökares nivåer inom några år. Artros återhämtar sig inte strukturellt – broskförlust är permanent – men den inflammatoriska bakgrundsnivån som bidrar till smärta och uppblossningar kan dämpas.

Hur mycket just artrossmärtan påverkas av rökstopp är mindre studerat, och man ska inte lova mer än underlaget bär. Men för reumatoid artrit, för utfallet vid en kommande ledoperation och för hjärta, kärl och lungor är vinsten stor och väldokumenterad. Rökstopp hör, tillsammans med viktkontroll och träning, till de livsstilsåtgärder med störst samlad effekt på hälsan. Hur vikten påverkar lederna förklaras i artikeln om optimal vikt för ledhälsan, och livsstilsfaktorernas samlade bild finns i guiden om livsstilsvanor för friska leder.

Gör din kostnadsfria funktionsbedömning

Sammanfattning

• Brosk är kärlfattigt och beroende av diffusion, vilket gör det mekaniskt känsligt för rökningens försämrade syresättning – en rimlig skademodell
• Men artrosstatistiken spretar: observationsstudier ser lägre uppmätt knäartros hos rökare (troligen störfaktorer, inte skydd), en genetisk analys ser högre höftartros. Rökning är inte en klarlagd riskfaktor för artros så som övervikt är det
• Reumatoid artrit: här är kopplingen stark och väletablerad – rökning är den största kända omgivningsfaktorn (2–3 gånger ökad risk)
• Inför operation: ortopeder kräver 4–8 veckors rökstopp – rökare har 2–4 gånger högre risk för infektion efter operationen och sämre inväxning av protesen
• Snus: mindre skadligt än cigaretter (saknar förbränningsprodukter), men inte neutralt (nikotinet drar samman kärl)
• Det lönar sig ändå att sluta: blodflödet förbättras inom veckor, inflammationen sjunker på sikt, och vinsten för RA, kirurgi och allmänhälsa är väldokumenterad

---

Källor

[1] Sopori M. “Effects of cigarette smoke on the immune system.” Nature Reviews Immunology. 2002;2(5):372–377.

[2] Kuri M, Nakagawa M, Tanaka H, Hasuo S, Kuri M. “Determination of the duration of preoperative smoking cessation to improve wound healing after head and neck surgery.” Anesthesiology. 2005;102(5):892–896. (Underlag för hur lång rökfri period före kirurgi som ger mätbar effekt.)

[3] “Association between smoking and risk of knee osteoarthritis: a systematic review and meta-analysis.” Osteoarthritis and Cartilage. 2017;25(6):809–816. Sammanvägning av 34 observationsstudier; relativ risk omkring 0,80 (lägre uppmätt knäartros hos rökare), en association som tillskrivs störfaktorer snarare än en skyddseffekt.

[4] Klareskog L, Stolt P, Lundberg K, et al. “A new model for an etiology of rheumatoid arthritis: smoking may trigger HLA-DR (shared epitope)-restricted immune reactions to autoantigens modified by citrullination.” Arthritis & Rheumatism. 2006;54(1):38–46.

[5] Møller AM, Villebro N, Pedersen T, Tønnesen H. “Effect of preoperative smoking intervention on postoperative complications: a randomised clinical trial.” Lancet. 2002;359(9301):114–117. (RCT på patienter inför höft- och knäprotesoperation; rökstopp före operationen minskade postoperativa komplikationer.)

[6] Xiao Q, Dong S, Tan Y, et al. “The causal impact of smoking behavior on osteoarthritis: a Mendelian randomization analysis.” Frontiers in Public Health. 2025.

---

Ledhälsa är ett träningsstöd och friskvårdsverktyg, inte en medicinsk produkt. Vid allvarliga eller försämrade besvär, kontakta vården.